1621-1678 Dutch Karel Dujardin Locations Dujardin was born in Amsterdam in 1640. After training with Nicolaes Berchem, he went to Italy when young, and became a member of the Society of Painters at Rome, among whom, he was known as Barba di Becco. In Rome, his works met with general approbation. According to some sources, on his way back to his native country, he contracted considerable debts at Lyon, to free himself from which, he married his old and rich landlady. He went with her to Amsterdam, where his pictures were valued very highly. He soon secretly left his home in that city, probably from dislike of his wife, and went back to Rome in 1675, where he was welcomed by his old friends and admirers, and lived at great expense. After a vist to Tangier he went to Venice, where he died in 1678. Most of his paintings are cabinet paintings of Italianate landscapes and or with farm animals and peasants. His landscapes have spirit and harmony, his figures expression, and his colour the brilliancy which distinguishes his school. His paintings are rare and command a high price. He also published fifty-two etchings of simiar subjects, with great spirit and ease. He painted a single, fine, portrait (probably a self-portrait), and a pair of Baroque religious paintings on the life of St Paul, probably commissioned, as they lie well outside his normal style. One of these, and the portrait, are in the National Gallery, London  Related Paintings of Karel Dujardin :. | A Party of Charlatans in an Italian Landscape (mk05) | Allegory | Tale of the Soldier | St Paul Healing the Cripple at Lystra. | Southern landscape with young shepherd and dog. |
Related Artists:
George Horlor
British 1849-1891
Joseph Barney
(1753 - 13 April 1832), was an English artist and engraver. He is usually described as a pupil of Antonio Zucchi and Angelica Kauffmann and as a fruit and flower painter to the Prince Regent. He was born in Wolverhampton. Two of his large-scale paintings - altar pieces eThe Deposition from the Crosse (1781) and eThe Apparition of Our Lord to St Thomase (1784) have been preserved in Wolverhampton, and can be seen today at St Johnes church and at St Peter & St Paules Roman Catholic church. During Barneyes life-time, his artistic achievements were respected and praised. In 1798, Stebbing Shaw, mentioning eThe Deposition from the Crosse in his eHistory of Staffordshiree called Barney a enative geniuse of Wolverhampton. In the collection of Wolverhampton Art Gallery, there is a pen and ink drawing, eA Blind Musiciane, which gives some additional idea of quality and versatility of Barneyes works.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.